Det är fredag.
Jag har klarat av att plugga hela dagen.
Jag har pengar från csn.
Vi har därför mat och en osthyvel.
Mamma ringde med goda nyheter.
Mormor återhämtar sig.
Imorron kommer mina hjärtan.
Då ska vi ut.
Helgen brer ut sig, and so do I. Have a nice weekend! Love

3 Saker har jag nu lärt mig efter att (nästan) tre dagar har gått:

1. Människan klarar mer än man tror. Varje gång man är nära brytpunkten, tar man sig lite längre för varje dag.

2. Ryggont p.g.a bärandet av lagböcker, är inget att gnälla över -" Det går över tills du gifter dig" (vilket iofs grundar sig i att jag inte gifter mig innan 25.)

3. Jag lär mig, trots att dagar i bibblan försvinner utan att man hinner med det man planerat att hinna med.

Och vilka människor det finns! Underbara, härliga unga män och kvinnor med ambitioner och drömmar om att "make a difference".

Givetvis finns det ytligare människor på programmet som endast, (eller i alla fall i första hand) har som  mål att tjäna pengar - även om intresset inte alls, eller bara något infinner sig. (Börjar redan tala och skriva på ett akademiskt om än bristfälligt språk)

Jag är inte ensam.

Och det är något jag är mest tacksam över - människor är faktiskt i vissa avseenden lika vilse som jag, och i övrigt kan v komplettera varandra. Jag tror verkligen att det stämmer att dessa människor är de som jag för resten av mitt liv kommer att umgås med. De som kommer bli tilldelade hedersuppgifter på mitt bröllop eller på mitt förtfödde barns dop. Jag vet kanske ännu inte exakt VEM det kommer bli av alla människor, men den kontakten som automatiskt uppstår när man pluggar så pass intensivt, är omöjlig att förneka.

Med andra ord: jag mår bra. Jag är överväldigad, jag skakar av allt kaffe jag druckit och i brist på mat- men oroa er inte. Hampus lagar mat till mig, as we speak (?).

Innan jag slutar vill jag bara berätta om blåsningen vi gick på igår.

Vi skulle gå på en föreläsning som hette " Att Skriva En Tenta" - Jaha! Men Gud, va bra, tänker jag. Jag som aldrig skrivit en tenta. Och en hot - shot #jaghatadehenneinnanhonenshanngåupppåscenen och börjar skryta med allt hon pluggat osv osv.

Scenario som kom på en tenta 2010 kommer upp på duken. Och allt verkar rimligt til en början, innan scenariot börjar spåra ut vääääääldigt: de parter scenariot handlade om klädde sig i "läder hausen" och fjäderhatt - vilket indirekt betydde att han var transexuel och fransman, vilket i sin tur betydde att han var från schweitzare = han kan ej dömas.

Jag gick på det så jävla hårt.

Sen var det insparksfest

whop! whop!

Peace.

Dagens låt: Gårdakvarnar och skit.

Efter en dag bestående av sex föreläsningstimmar fullpackade med juridikinfo, kan man ju tycka att min hjärna borde kokat över. Som en kontakt som överhettats. Konstigt nog känner jag mig inte alls överväldigad. Eller kanske, jo, men i så fall överväldigad av tagg. Jag är fan sugen att spendera countless av timmar i biblioteket och leda in mitt liv i något verkligt och seriös. Och jag kan ju säga att juristprogrammet är överseriöst. Överambitiöst. En kaskad av ”mycket” och ”alldeles för mycket”.

                             På något konstigt vänster är jag liksom nyfiken och peppad att börja. (varför skulle det vara konstigt, tänker ni då) Om man som jag kommer från en liten mörk förort i Småland där konsum stänger tidigare på söndagar, så klampar man liksom inte in på ett program i en storstad 40 mil hemifrån och tror att man ska kunna valsa igenom 4,5 år av juridikstudier. Tvärtom. Man förbereder sig på det värsta – vilket bevisligen var ett bra val, nu så här i backspegeln.

                             Jag kan ju känna mig lite stolt eftersom att jag vet att min farmor kommer läsa min blogg. Om hon gör det just nu säger jag bara HEJ FARMOR och utesluter därmed information som riktar sig i en mer anpassad social grupp av människor; människor i min egen ålder som kanske har en lite annorlunda syn på- sex, hur mycket jag skolkar, super eller kör på tentor. Det du, farmor lilla.

                             En rolig sak med att bo med en sjukligt bohemisk och hypokondrisk man, är att perspektivet som riktas mot vår lilla hydda till lägenhet, bildar en mycket feminin och tekniskt underrepresenterad hydda. Ni förstår, medan jag faktiskt FLYTTADE mitt liv och mina prylar till Stockholm, tänkte Hampus liksom; ”äh, what the hell, jag tar med mig kalsonger som räcker för 3 månader, en tandborste och en kudde. Vad mer kan man behöva?”

                             I’ll tell you what, Hampus. En kökskniv, tillexempel. Jag har idag gjort köttfärsås, med hjälp av en TRÄKNIV, och hackat lök med en MATKNIV. Tänk er hur snygga löktärningar blir när man använder en matkniv. Inte snygga alls. De såg ut som något ett dagisbarn förberett med en pinne hen hittat i skogen.

                             Fler i-landsproblem:

#2: Det är svårt att duscha utan draperi. Det blir så jävla blött. #2: Det är inte kul att diska utan en propp. #3: Att laga storkok och sedan upptäcka att man inte har någon form av matlådor att frysa in ”vår smarta och högt ekonomiska mat” i. #4: Hampus glömde sin kaffekokare. Need I say more?

Och eftersom att CSN inte behagat komma på utsatt tid, fick vi lämna tillbaka mat i kassan. Jag fick låna pengar för att ha råd med lunch och höll på att somna i föreläsningssalen för att jag inte hade råd med köpekaffe. Jag har tagit sms-biljetter för 150 spänn på två dagar, eftersom att jag inte har råd med ett riktigt busskort. Jag har inte en enda studiebok, och på måndag ska jag ha läst en hel bok och gjort en redovisning. Svårt när man inte har råd att köpa studiebok. CSN är inte poppis just nu.

För att då ta lärdom av det jag lärt mig av studentlivets dag, #1, vill jag att ni därhemma i era varma, ljusa hem, tar en minut varje gång ni hoppar in i en dusch och stänger draperiet bakom er, eller hackar lök med en skarp kniv att ni ägnar oss en tanke. Skrattar ni, OCH inse hur sjukt behagliga produkter vi har hemma som vi tar för givet.

Imorgon ska jag banne mig på inspark. Det ni.

Nu sitter vi i vår lilla lastbil, påväg söderut mot småland. Det är dags att lämna tillbaka bilen, så vi passar på att stanna hemma över helgen.
Det är fortfarande ovant, men Stockholm börjar charma mig. Igår träffade jag Gabriella som tog mig runt på stan och visade mig det man bör känna till. Stockholm är verkligen vackert i vintertid! Byggnaderna ståtliga under ett täcke av snö och is, och ljuslyktor hängande från träd och statyer. It's growing on me! ;)
Nu ser jag fram emot ett par dagar hemma.
Ta det lugnt!

Har ni någon gång packat väskan, lämnat nära och kära och bara stuckit till en främmande stad, för att liksom skapa ett nytt liv? okej, nu får jag det att låta som jag flyttat till en förort i Indien, VILKET JAG INTE GJORT ( även om jag känner mig lika ohemma i Sthlm som jag skulle i Indien)

Men själva begreppet att "bryta sig loss" i min ålder´och skapa något som är nytt och eget,  låter så fint i praktiken. Men första natten i en ny lägenhet, i en ny stad, är inte speciellt spännande. Mest skrämmande, om jag ska vara helt ärlig.

Det är inte som att jag ångrar att jag åkte, skolan jag ska börja på ger mig bra vibbar och det ska bli spännande att träffa nya människor.

Men det är det där med den första natten. Första natten utan min älskling brevid.

När jag packade upp min kudde kände jag doften av honom, (min underbara pojkvän, Johannes) var jag tvungen att släppa fram ett par  tårar.

När jag tagit mig igenom natten vaknade jag och Hampus (världens coolaste roomie) vid sjusnåret och gick ner till pressbyrån utanför lägenheten och skaffade busskort, drack morgonkaffe och stack sedan till mitt upprop på Stockholms Universitet.

Jag vet inte hur jag ska beskriva mitt första intryck av Universitetet. Enormt, kanske. Lite smått mållös följde jag den gigantiska folkström som ledde till rätt byggnad och rätt hörsal.

Hur många gånger hade jag föreställt mig hur det skulle vara? Jag kan inte ens minnas hur jag föreställt mig att lokalerna skulle se ut, hurdana människorna skulle vara, eller hur uppropet skulle fungera.

Verkligheten var spänd. Förväntansfull. Men framförallt - tyst. Kanske till följd av fjärilarna som fladdrade i var och ens bröstkorg. Hur som helst gick det smärtfrititt och snabbt och jag lyckades säga "Ja" när jag hörde mitt namn, vilket gav följande resultat:

Jag är nu officiellt juriststudent vid Stockholms Uniersitet.

(OMG)

Efter uppropet kändes det lite enklare. Som att jag hade LITE mer koll på min situation,  LITE mer att förhålla mina tankar till. Jag och Hampus gjorde Söder och sprang runt som de förvirrade smålänningar vi är och letade i Second Hand - butiker, efter ett par kängor  - eftersom den idioten åkt till Stockholm i vårskor. Någon flashig portfölj att ta med till min första skoldag hittade vi dock inte.

Väl på IKEA, bröts isen och snön ned från mina axlar när jag såg en stor idol och förebid.

Gustaf Skarsgård.

.....

Självklart blev jag alldeles tomatröd efter den millisekund jag av misstag råkat stirra in i hans jätteögon, vilket resulterade i att jag inte ens vågade gå fram och be om en bild. Jag hatar mig själv.

Imorgon ska vi försöka montera möbler, få ordning i lägenheten och så ska jag fika med Gabriella.

Live long and prosper!

   Eftersom jag nu flyttat till Sthlm för att plugga juridik så tyckte min kompis Monika att jag skulle skaffa en blogg mest för att ventilera mig mellan alt plugg. Detta r alltså inte jag som skriver utan Monika (HEY YALL!). Hon får utforma den här bloggen bäst fan hon vill och sen ändrar jag det om det ser för jävligt ut.

Bilden är mitt och Hampus fina flyttlass! Peace. 

// monika