För er som läste mina senaste uppdateringar - jag menade inte att göra er oroliga. Jag kommer därför ägna detta inlägget till att vinkla vilka positiva insikter som denna tuffa period i mitt liv frambringat - jag är nämligen så sjukt tacksam över att ha en familj och vänner som bryr sig så sjukt mycket, som har funnits där och stöttat mig genom allt.

Har ni varit i den situationen, någon gång? Då livet stressar förbi, och du står handfallen och tittar på? Lite som att drömma en dröm där man vet att man måste springa för sitt liv, men ändå står fastfrusen och paralyserad.

Ibland ä det okej att lyssna på sin kropp, sluta pressa sig själv framåt, bara för själva pressandets skull. Jag är trött på det. Jag har insett att det kommer komma en tid i mitt liv då jag är reda för detta; att dedikera mitt liv till studier och fokusera mitt liv kring min framtid. Men jag är inte där riktigt än. Jag vet inte om denna utbilningen är för mig, det har jag aldrig vetat, vad jag vet är att en "studiedipp" inte skall kännas så här och den ska inte vara så pass länge som min deppiga period varit. Vilket är varför jag bestämt mig för att ge mig själv en chans att andas och hitta mig själv innan jag fortsätter studera. Jag inser nu att jag inte är redo och jag har inte motivationen som krävs.

Konstigt nog känner jag mig inte deppig längre, nu när jag bestämt mig. Istället har jag bestämt mig för att vara stolt över att jag vågade ge mig på och testa vad denna utbildningen innebar. Vad jag ska göra nu är att plugga upp en kurs, tenta av den i slutet av april och hoppas på det bästa. Sedan får framtiden utvisa vad jag kommer syssla med i sommar! Just nu lutar det åt att flytta hem igen, men vem vet? Jag kanske råkar springa in i en topp-regissör som bara måååste ha med mig i en supermegahäftig produktion, vad vet jag? ;)

Till slut vill jag återigen trycka på hur VIKTIGA mina föräldrar är, som stöttar mig och tror på mig, vilka val jag än gör. TACK.

Så nu vet ni. I will keep on finding myself! C ya.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För första gången på....tja, since FOREVER, har en resa med flyg gått utan hinder för min del. Något tenderar alltid att sluta fungera; biltrafiken, dvs bilkön till Arlanda förra året, väntan har blivit oerhört lång; Skiathos,- 2007 med 48h försening...

Seriöst. Jepp.

Det är en underlig känsla att komma hem. Hemma. Som att fråga sig varför man någonsin åkte från början....

Jag har alltid sett mig sjäv som en stark person. Varför vet jag inte, kanske för att jag alltid haft starka åsikter om mycket. Vad jag den senaste tiden kommit till insikt om är dock, att jag kanske missbedömt mig själv i det avseendet. Jag vågar ...

En helg hemma med personer jag känner ut och in, där jag står på en stadig plattform utan att jorden snurrar. Känslorna som överväldigade mig, när Vätten bredde ut sig längs med motorvägen. Passande nog hörde jag låten Home av Daughtry, och stunden...