En helg hemma med personer jag känner ut och in, där jag står på en stadig plattform utan att jorden snurrar.
Känslorna som överväldigade mig, när Vätten bredde ut sig längs med motorvägen. Passande nog hörde jag låten Home av Daughtry, och stunden i sig fick mitt hjärta att klappa snabbare.
Men det var ingenting i jämförelse med känslohavet som sköljde över mig när jag såg honom vid perrongen. Jag slängde mig i hans famn och tårarna sprutade. Det var underbart! Detta, en helg hemma, mitt hem, min älskling, min Monika, min Denise, min Jennie, min Emma, min Mattias och min Linda. Ni är anledningen att jag studsar upp klockan sex en måndagmorgon, utan att känna mig det minsta cranky. Så TACK till er, för att jag har något att komma hem till! Jag älskar er.